Sommarresa till Tartu och Peipussjön – tre dagar fyllda av upplevelser
Från den 30 juni till 2 juli arrangerade SPF Region Östnyland årets sommarresa till Tartu och Peipussjön. Totalt deltog 47 resenärer från regionens medlemsföreningar. Den största gruppen kom från Borgå, men även deltagare från Lovisa, Sibbo och Pyttis bidrog till den fina gemenskap som kom att prägla hela resan.
Efter den tidiga avresan och överfarten med m/s Finlandia möttes vi i Tallinn av vår guide Inge Liiv, som med stor kunskap, humor och berättarglädje följde oss under hela vistelsen. Hon gjorde Estlands historia levande och gav oss en djupare förståelse för de platser vi besökte.
På vägen mot Tartu gjorde vi ett uppskattat lunchstopp vid Tikupoiss, innan färden fortsatte genom det vackra estniska landskapet med sina storkar och storkbon.
Under eftermiddagen anlände vi till Tartu, Estlands näst största stad och landets äldsta universitetsstad. Efter incheckningen på Hotel Dorpat, vackert beläget vid floden Emajõgi, väntade en guidad bussrundtur och promenad genom staden. Vi fick bekanta oss med Domkyrkoruinen, Johanneskyrkan, universitetsområdet och den charmiga stadskärnan. Tartu är en stad där historiens vingslag möter ett levande studentliv och det märks överallt.
Kvällen avslutades med en gemensam middag i hotellets restaurang. Den goda maten och de många samtalen runt borden blev en fin inledning på vår vistelse och den trevliga gemenskap som skulle följa oss under hela resan.
Längs den berömda Lökvägen
Nästa morgon gick färden österut mot Peipussjön och den berömda Lökvägen (Sibulatee). Området är känt för de gammaltroende ryssar som bosatte sig här redan på 1600-talet och än idag bevarar sina traditioner. De färgglada trähusen, de långa byarna och de välskötta lökodlingarna gav området en alldeles speciell karaktär.
I Varnja besökte vi Mesi Tare, där vi bjöds på nybakad lökpaj och te bryggt i traditionell samovar. Den genuina miljön och den varma gästfriheten gjorde stort intryck, och de många samovarerna vittnade om en levande kulturtradition.
Resan fortsatte till Kolkja, där vi besökte de gammaltroendes museum och fick en intressant inblick i deras historia och levnadssätt.
Lunchen serverades på Kala-Sibula Restauran, där den traditionella fisksoppan uchá tillsammans med en nybakad lökpirog blev en uppskattad smakupplevelse.
På eftermiddagen väntade ett besök på det sagolika Alatskivi slott. Det eleganta nygotiska slottet och de vackra salongerna gav oss en fascinerande inblick i den baltiska herrgårdskulturen.
Tillbaka i Tartu avslutades dagen med en gemensam middag i den historiska Krutkällaren. Den speciella miljön med sina mäktiga tegelvalv tillsammans med den utsökta maten gjorde kvällen till ännu en av resans höjdpunkter.
Ett modernt museum med djupa rötter
Den tredje dagen besökte vi Estlands Nationalmuseum, ett av Europas modernaste museer. Den imponerande byggnaden och de innehållsrika utställningarna berättade på ett engagerande sätt om Estlands historia, kultur och de finsk-ugriska folkens gemensamma rötter.
Det var också resans enda dag med lite regn, men när museibesöket var avslutat sprack molnen upp och solen följde oss åter mot Tallinn, där den gav en vacker inramning åt hemresan.
En resa att minnas
Det som kanske ändå gjorde starkast intryck var den fina gemenskapen. Diskussionerna flödade både i bussen och runt matborden, skratten var många och intresset för de platser vi besökte var stort. Allt fungerade enligt plan och resan genomfördes utan några missöden.
Ett varmt tack riktas till vår fantastiska guide Inge Liiv, som med sina kunskaper och sin berättarglädje gjorde Estland ännu mer levande för oss. Ett lika varmt tack går till vår lugna och skickliga chaufför, Dick Grönholm, som säkert tog oss genom både stadstrafik med smala passager och breda landsvägar.
Röster från resan
“Vilken fantastisk guide vi hade!”
“Fisksoppan i Kolkja var överraskande god – och lökpirogen likaså!”
“Fantastiska medresenärer och en härlig gemenskap under hela resan.”
Tre dagar går fort när man trivs. Vi reste hem med många nya intryck, fina minnen och kanske också en längtan tillbaka till Tartu och Peipussjön.
Asta Jämsén
7.6.2026
